Potatisblast, värme och arbete

Nu har den första potatisblasten kommit upp ur jorden vilket alltid känns lika spännande och roligt. Ännu mer spännande blir det till hösten när det är dags att plocka upp den första potatisen. Oavsett hur stor och fin blasten är så har man ju faktiskt ingen aning om vad som döljer sig i jorden.
Det är varmt och torrt ute och enligt SMHI så ska vädret hålla i sig. Inte en regndroppe väntar de kommande tio dagarna enligt deras prognos. Personligen tycker jag inte alls om värme och jag hoppas innerligt att denna sommar inte blir en repris av 2018, då större delen av landet stod i lågor och det kändes som att värmen från helvetets katakomber hade läckt upp till jordytan. Skrev jag att jag inte tycker om värme?
Min kollega och gode vän Niklas har bestämt sig för att ge väktaryrket ytterligare en chans vilket jag tycker känns fantastiskt roligt. Men eftersom han redan har ett heltidsjobb dagtid så kommer han att gå ner i arbetstid och endast jobba nätter. Jag förstår till fullo att han är trött och hoppas verkligen att detta fungerar för honom. Personligen så tvekar jag också om detta är rätt yrke för mig. Av ett gäng olika anledningar som jag väljar att inte gå in på nu. Men jag är inte den som ger upp i första taget så jag ska ge det en chans. Och bestämmer jag att gå vidare till nya utmaningar så ångrar jag absolut inte att jag provade. Jag fick två veckor på hotell, en massa god mat, en ny kompis och ytterligare erfarenhet att lägga i livets ryggsäck.